Min första kärlek och även största kärlek är min sambo som jag varit ihop med i snart 7½ år. Vi började väl lärakänna varandra när vi var 14år , precis fyllda 14. Innan har vi väl känt till varandra, vi hade ju faktiskt gott i samma klass med varandra i två år och gått i samma skola sen starten när man fyllde 7.  När det klickade  var faktiskt på en strand som jag och några vänner och även Pers vänner hade vart på. Det blev att jag och tre till stanna kvar på strande väldigt länge. Per var ju självklart en av dom. Jag vet inte vad som hände egentligen men det sa bara klick och kände en känsla som jag tidigare inte känt.  Det var romantiskt på ett sätt även fast jag inte hade en aning om han tyckte om mig.

Det gick ett bra tag innan vi sågs igen för det blev sommarlov och vi bodde inte nära varandra, vi pratade väl lite med varandra på msn och jag kände att ajg började bli lite pirrig.  Helst plötsligt får jag ett sms från Per där det står "Jag är galen i dig" Självklart blev jag chockad eftersom jag inte varit säker på om han känt så för mig.  Efter det pratade vi mer och mer på telefon, en gång satt vi i 8 timmar så mamma blev vansinnig :D Dyra telefonräkningar ni vet... Tillslut så blev vi ihop efter ett telefonsamtal, ja vi blev iho på telefon men vad hade ni väntat er vi var liksom 14år. Ja och sen dess har vi hållt ihop.
Det som är så roligt är ju att vi upplevt det mesta första gången tillsammans, första hånglet, första ... (ja ni vet), första moppen, bilperioden och allt annat som händer i tonåren. 

Jag känner att vi har så mycket mer att uppleva tillsammans, äventyr som barn, hus , giftermål och jag kan inte tänka mig att uppleva det med någon annan än min älskade Per . Han känner verkligen mig och förstår hur jag funkar.

Nu låter detta som värsta perfekta sagoberättelsen men det är klart man har haft sina ups and downs dock har jag alltid känt att det har gjort oss mycket starkare.. Ja så så ligger det till! Hoppas jag får leva resten av mitt liv med denna underbara människa. Jag älskar dig!